Lusten har kommit åter. Jag vet inte riktigt när, eller varför, men jag känner att det finns massor jag vill göra.
Pyssla, fixa och trixa. Idèerna är många och jag kan sitta och planera i evigheter. Det är ett tecken på att jag börjar vända och är på väg åt rätt håll. Så. jäkla. skönt. Ni anar inte. Livet känns inte svart längre. Jag är tillbaka i min kropp igen, och oj vad jag har saknat mig själv! Jag minns inte vilken siffra jag hade för tre månader sedan, men minst +10. Idag låg jag på 13, vilket är en stor förbättring (tack medicinen!) Men visst finns det saker som jag grubblar på ofta..

1. Jag måste byta sysselsättning. Tanken på mitt jobb ger mig ångest. Riktig ångest. Jag drömmer mardrömmar om det. Det sägs att mardrömmar är bra. Döden är bra. Jag drömmer om döden och blod varje natt. Det är tecken på att det är en förändring på g. Kan det vara så bra? I så fall gillar jag döden. Trots att jag tycker döden är läskig. Men jag måste sätta upp ett mål. Eller flera. Komma på vad jag vill göra. Vad brinner jag för?

2. Hitta ett intresse. Eller ta upp ett gammalt intresse. Längtar verkligen efter att få åka till stallet. Det har ju blivit en vana att åka varje söndag, men nu är terminen slut. Saknar det redan. Vill stå och lukta på en häst. Borsta den blank. Kanske rida en sväng. Mocka. Till och med att mocka saknar jag. Kommer jag ihåg hur man gör? Tanken på en egen häst har till och med slagit mig. Men nej, inte ännu. Det får bli längre fram. Men jag saknar verkligen hästlivet!

3. Bättra på min självkänsla. Bli bättre på att visa mina känslor. Att tala om vad jag tycker och tänker. Jag är livrädd för att ha åsikter. Och så konflikträdd. Törs inte starta en svår (?) konversation, för det slutar med att jag blir överkörd eller utskrattad. Det har hänt. Jag har extremt mycket åsikter, men jag talar sällan om dem. Tänker ofta på vad som är "rätt" eller "smartast" att svara istället för att bara uttrycka vad jag verkligen känner. Jag är 99% av gångerna tyst, eller håller med. Vill inte bli dumförklarad. Det känns som att allt som jag tycker och tänker är så olikt alla andras. Och därmed fel. Jag= misslyckad. Inte ens med mina nära och kära törs jag säga vad jag vill/tycker. Jag tänker att "om jag säger så, kanske dem tycker att jag är en idiot, och inte vill vara med mig mer." Så. sjukt. Det är ju inte så att jag tvingar dem att träffa mig. Det är sällan jag som ringer och tjatar till mig en date. Orkar inte. Det måste betyda att DEM faktiskt vill träffa mig. Är nog helt enkelt bara rädd för att inte bli omtyckt. (Men förnuftet säger ju att man inte kan bli omtyckt av alla, men man kan respektera varandras åsikter)

4. Jag måste sluta jämföra mig med andra. Jag är jag, och jag duger. (Eller?) Alltid dessa tvivel. Varför tvivlar jag på mig själv hela tiden? För att jag är sjukskriven? För att jag inte har någon utbildning att luta mig tillbaka på? För att jag inte är lika kreativ och har "lika många järn i elden" som mina vänner och bekanta? För att jag inte tycker att jag själv är tillräckligt intelligent för mina stackars medmänniskor?


Nog för ikväll... Godnatt!

Dessa kan få flytta hem till mig. Älskar dem som det är snörning på! Och visst blir man glad när det är blommor på?! :)

Nu ska jag skutta in i duschen.
Ikväll väntar "sommarfest" på dagis. Eller? Ja, allt beror på vädret. Om det regnar så ställs det in... Det återstår att se helt enkelt! Kanske skulle man baka något gott till fikat?! :)

Denna blazer står högt upp på min önskelista just nu. Den kommer från Ralph Lauren och ger mig stort vill-ha-begär! ÄLSKAR att ha kavaj. Kanske lite kontorsnisse över mig? :)

I natt drömde jag om att jag fick ett nytt jobb, på ett företag i stan. Jag var så sjukt glad! Det bara bubblade inuti mig. Men det gick över fort när jag vaknade. Åh vad jag önskade att det var sant! Vill verkligen inte tillbaka till mitt jobb. Vill göra något helt annat! Men VAD?

Jag ska lägga mig och läsa en stund. Har sovit så illa i natt (och resterande nätter den senaste veckan). Måste försöka hitta energi någonstans ifrån då jag har tusen saker som behöver göras innan lördag. Det ska bakas en del, fönstren behöver verkligen tvättas (har skjutit på det pga att dem inte sopat gatorna här i byn förrän IGÅR!), handla presenter, trimma hunden osv osv. Inte nog med det så händer det massor med tråkigheter inom familjen som gör att jag inte riktigt har ork att ta tag i allt. Jag har verkligen nog med mig själv, men har svårt att bara vara ego när det handlar om familjen. Ibland får man helt enkelt bara bita ihop och köra på. Det är tur att jag inte jobbar nu iaf.

Jag lovar att berätta om resan. Kanske dyker det upp lite foton också! =)

Dagarna går.. Idag har jag nästan orkat med det man bör på en dag. Det betyder att penicillinet har börjat verka och att jag kanske kan få bli helt frisk snart?!
Jag gick som vanligt upp med Alice i morse, och gjorde henne redo för dagis. Pappan i huset kom hem från jobb och skjutsade henne dit direkt. Så himla skönt att slippa behöva ge sig ut, speciellt när man inte mår bra. Sen kom han hem med god frukost. Det har han iofs gjort varje morgon den här veckan :) Nybakad baguette med fyllning. Idag blev det med skinka. Så sjukt gott! Kanske inte det nyttigaste, men det struntar jag i! Brödet är alldeles krispigt på utansidan, men sååå färskt och gott inuti. Alldeles perfekt! Visst är P underbar?! :)

När P gick och la sig vid 9 så tänkte jag passa på att vila en stund... Jag vaknade 12.30. Behöver jag säga att jag behövde den extra sömnen?! Jag mådde såå mycket bättre när jag vaknade efter lunch. Inget halsont och pigg som en nötkärna!

Sen har dagen bara rullat på. Jag städade av lite här hemma. Bland annat toaletten, som inte blivit rengjord på gud vet hur många veckor. Jag har bara bytt handdukar och torkat lite på handfatet.
Hur ska man kunna bli frisk om man går in och "tvättar" sig i ett smutsigt badrum?! Blä, verkligen sjukt äckligt!
Allt åkte ut. Alla handdukar åkte in i tvättmaskinen, och sen skurade jag på i godan ro. Och tandborsten åkte i soporna- nu SKA JAG BLI FRISK!

Sen blev det matlagning. Basilika och vitlöksmarinerade kotletter, med hasselbackspotatis och örtsås.

Jag har ett par recept som jag ska orka skriva ned. Riktigt smarriga!

Jag är en sådan person som testar mig fram när det gäller matlagning och bakning. Recept är absolut inget för mig. Jag kan läsa recept men det slutar alltid med att jag byter ut massa ingredienser eller gör på mitt egna lilla vis i alla fall. Det brukar bli godast så, jag behöver oftast bara lite vägledning eller tips!

Oj, nu fastnade jag bland alla snygga vårkläder som börjar synas på alla hemsidor. Finns sjukt mycket fint och det är just en butik som jag önskar fanns här i stan! Mycket populära kläder och till BRA priser. Tex den här fina tunikan/klänningen. Enkel och såå fin!



Kanske skulle man se om man kan få öppna den butiken här? Nej, nu far drömmarna iväg alldeles för långt...
Det är dags att bege sig till sängen :)

Godnatt!

Åh, idag känns allt sååå mycket bättre. Ja, nu tar jag väl i lite. Hälsan är inte alls bättre sen igår, men psykiskt så känns det som att det har vänt lite. Mera positiva tankar i mitt huvud gör att jag får lite mer energi. Kanske kan jag orka gå runt kvarteret med vovven idag? Han behöver det, så jag ska försöka, i ett lugnt tempo så klart!

I morse ringde jag till VC för 4:e gången på 1 vecka! Haha! Stalker?! Jag? Nejdå ;)
Jag blev i alla fall sjukskriven veckan ut, UTAN att behöva komma dit och träffa en läkare. ÅH så skööönt att slippa sitta där och vänta. Nu hoppas jag verkligen att jag kan hinna bli frisk till nästa vecka så jag kan få börja jobba igen. Så himla tråkigt att sitta här ensam och inte ha varken ork eller lust att göra något. Jag behöver träffa människor, prata och skratta. Håll tummarna för mig!


Jag har fastnat lite inne på Familjeliv nu på förmiddagen. Det finns så mycket trådar att läsa, och till slut så tittar man på klockan och den har verkligen sprungit iväg...
Något som jag fastnade för är alla dessa diskussioner om att få barn/syskon tätt. Hur kommer det sig att det är så populärt? Ingen i min närhet har väntat tex 2 år eller mer på att "skaffa" syskon.
På ett sätt förstår jag. Hade mitt liv sett annorlunda ut så hade Alice säkerligen haft MINST ett syskon redan. Redan 2-3 veckor efter förlossningen så drömde och längtade jag efter en ny graviditet, förlossning och syskon.

Men när jag tänker tillbaka nu, så är jag SÅ HIMLA glad över att vi inte har "skaffat" syskon till Alice. Dels för att man läser så mycket om familjer som har tätt mellan barnen som har så extremt jobbigt, men också för andra praktiska saker. Jag vill slippa syskonvagn (då behövs det stooor bil, större plats att förvara vagnen på osv), två blöjbarn. Nu börjar Alice bli så stor att hon klarar nästan allt själv, som att ta på sig kläder, duscha, äta, leka. Visst får vi så klart hjälpa till, men inte alls på samma sätt som för ett år sedan. Tanken på att vi skulle haft en 1åring nu också gör mig helt slut. Vi skulle säkerligen klara av det, det gör man alltid i alla situationer, men frågan är hur man skulle må innerst inne?!
Man älskar alltid sina barn, och tiden man har med dom, men GUD vad skönt det är när man har haft fullt ös en hel dag och man sätter sig i soffan med en kopp varm choklad och bara pustar ut. Eller när man kan åka till affären och handla mat/kläder/vad som helst, ensam. Eller ta en lång promenad med vovven utan att någon hänger i benen eller springer efter som en svans. Att kunna tillåta sig att göra något eget en stund varje dag, utan att det där samvetet gnager inom en. Det är så himla viktigt. Den där lilla egna tiden som är så guld värd. Den hade inte vart möjlig i samma mån, om vi haft fler barn. Det är sanningen. Jag skulle nog inte orka, helt enkelt.
Jag har fortfarande svårt att göra saker på egen hand, men jag GÖR det. Dels för att jag vet att jag måste, för att vara en bra mamma (jag känner det), men också för att lära mig att släppa kontrollen lite. Kontrollfreak som jag är!
Det som är mest positivt med det är att P har växt enormt som person, och pappa! Det är lika fantastiskt att se honom utvecklas i sin roll som att se Alice utvecklas :)

Syskon, ja... OM det blir syskon någon gång får framtiden utvisa. Vägen dit kan bli lång för oss, och ännu är vi inte redo. Just nu njuter vi av varandra.

Oj det här blev långt. Jag skrev samtidigt som jag pratade i telefon också. Multitasking va!?

Nu längtar Alfons ut, och sen ska jag sätta på mig solglasögonen och fara in till stan och hämta ut mer medicin! Kanske köper jag med mig några semlor (med vaniljkräm i) hem. Det är jag värd när jag är sjuk tycker jag :)

Hoppas att NI mår bra och att ni har en fantastisk dag i det dystra vintervädret! Ikväll/i natt skulle det tydligen komma snö! Återstår att se!

KRAM!

Ja, nu blev det gjort. Mest därför att jobbsituationen är alldels för omvälvande och skör. Jag vet inte exakt vilka som läser och vill inte riskera att bli av med jobbet, även om det skulle vara j*vligt skönt! Får man säga så?! Ja visst...
Idag blev en riktig pajas-dag på jobbet! Visste för det första inte vem jag skulle få jobba med tills jag kom till arbete och såg T. Skööönt med ett bekant ansikte! Sen kom ju motgång efter motgång.
Min chef är en jäkla gris och vända-kappan-efter-vinden-typen! Hon har noll känslor och empati, och jag är rätt säker på att hon har någon slags diagnos. Hon törs dock inte ta upp problemet (hennes) med mig utan ska skälla ut mig genom T. Stört! Ibland undrar jag hur gammal hon är...

Ska bli skönt att kunna skriva av sig helt och hållet nu. Däremot orkar jag inte göra det idag, då min sömn inatt var i stort sett obefintlig! 3 timmar... Jag slumrade på soffan ikväll, men jag vaknade rätt snart igen. Ögonen gick i kors. Försökte spara sömnen till i natt. Det ska bli sååå skönt att få krypa ner snart... :)

Ha en god natts sömn kära ni!

KRAM!

Oj vilken skillnad det är på ens humör när man mår bättre fysiskt! Äntligen börjar jag känna mig pigg och i och med det så mår jag även bättre i huvudet. Det är verkligen sååå skönt att vara frisk (ja, även om jag är halvdöv och täppt fortfarande) och jag har märkt stor skillnad nu. Uppskattar livet lite extra just nu!

Igår var jag och Alice och besiktigade bilen på efm. P och B har hållt på att laga den i flera omgångar, och just den delen gick igenom kontrollen, men sen.... kom ju domen så att säga. 4 saker som måste åtgärdas. Två större och två mindre. P började nästan gråta när jag visade pappret. Dom större sakerna är inga roliga saker alltså. Det är tur att han är duktig på bilar, vet inte hur mycket notan hade slutat på annars! Sådan sjukt tråkig utgift, måste jag säga! Finns roligare saker att spendera pengarna på, men nu har vi ju valt att bo som vi gör och då är bil ett måste! :S

Ikväll är det dags för julbord med jobbet. Har faktiskt ingen större lust (just nu iaf) men jag ska pallra mig dit och äta lite iaf hade jag tänkt. Några stjärnor saknar jag ju faktiskt och det ska bli kul att få prata av sig lite med dem. Dessutom så har jag ju en överraskning att berätta för dem! Det kommer nog sluta med en rolig kväll trots allt!

Ska försöka få fjutt på den där sura veden som ligger i kaminen. Det är iiiinte lätt! Tar ju evigheters evigheter innan veden torkar! Tips någon? Har inte så mycket plats att lägga ved på här inne för att den ska hinna torka! Ute är det ju bara blött.... och TRIST!


Förresten, julklappen/presenten till P skulle jag berätta om. Han trodde inte på mig när jag sa att den kostade 3000:-! Haha! Jag bara skrattade! Han fick nog lite panik och började fundera på vad han ska köpa till mig! Vi brukar inte lägga mer än max 1500:- på julklapp till varandra. Men han fick inget av mig förra julen så jag kompenserar upp det nu :)
Säg inget till honom! (hoppas han inte läser!!!) Ger er en ledtråd. En bild säger mer än tusen ord :)

Undra vad det kan vara? ;)

Ha en fab dag!




KRAM!

Igår när vi var vid affären träffade P på en fd jobbarkompis när vi stod vid bilen. Jag har aldrig träffat personen förut, men han såg ut som en snäll farbror- och det visade sig att han hade ett stort hjärta!
P och mannen stod och pratade en stund, medans Alice och jag gjorde oss åkklara. När vi började åka från parkeringen berättade P att han hade frågat om inte P och jag var på väg att bryta upp.. "Jo, men vi löste det tillsammans" hade P sagt. Då hade mannen sagt: "Det var den bästa julklapp jag kunnat få!".
Hur rart är inte det?!
Dem flesta på P's fd arbete fick veta omständigheterna när allt var som det var, och det kanske var just därför som mannen blev så glad. Vad vet jag? Det var ju inte bara en separation, utan en svår och jobbig sjukdom inblandad. Nu tycker ju inte jag att jag var med och löste så mycket. Allt hängde på P. Det var upp till honom, och än så länge är han såå duktig!

Vem hade kunnat tro att vi skulle sitta här idag, flera år senare, tillsammans, med framtidsplaner som slår allt!?

Finns ingen i världen som är som min P ♥ Jag är så stolt över honom och jag älskar honom oändligt mycket!

Ikväll blev jag arg, riktigt arg! Det var faktiskt rätt länge sen sist. Jag är en person med mycket känslor. Extremt mycket kanske till och med, och jag har lätt för att gråta osv. När jag blir riktigt arg börjar jag ofta gråta. Haha. Töntigt! Det är många gånger som P bara stått och tittat på mig när jag helt plötsligt brutit ut i världens storgråt.
Men på sista tiden har jag börjat lära mig att hantera min ilska. Det är ju inte så att jag slår sönder saker eller misshandlar någon, men när jag känt att jag håller på att brusa upp så har jag försökt tänka på annat och på det viset lugnat mig. Mycket har nog att göra med att jag inte är lika trött nu, som när jag jobbar. Allt negativt i mitt liv handlar om mitt jobb. Haha! Ja, jag kan skratta åt det, för jag ser ändå slutet där framme! Men usch så tragiskt det låter!
Ja, till saken... Jag blev arg.
Karlar, när dom är sjuka. VAD TUSAN ÄR PROBLEMET? P är sjuk. Ont i halsen sa han. Han har vart sängliggandes hela dagen (gick o la sig 8.30) men han förflyttade sig från sängen till soffan under den lilla stunden som jag var hos sjukgymnasten och affären, ca 1 timma. Han har inte gjort något alls, förutom en kopp the till sig själv, och gnällt och hackat på mig för ingenting?! Jag lyckades hålla truten länge, tills jag kom ut i köket och ser att köksluckor står på vid gavel, brödsmulor på hela bänken och diskhon är fylld med disk. Då ska jag nämna att jag precis satt mig ner i soffan efter att ha lagat mat, ätit, diskat, röjt upp och gjort fint. DÅ blir jag galen. Det är orättvist och jag är f*n ingen slav, och ingen hemmafru heller. Jag tycker inte att det är KUL att gå runt och plocka efter andra hela tiden.
Ja visst, jag hade kunnat lämna det sådär, men då hade det sett ut så tills jag tar reda på det imorgon, eller någon annan dag. För när han är så här förkyld så kommer det inte hända något.
Under den här perioden (8 veckor?) som jag vart sjukskriven har JAG lagat maten 95% av gångerna, JAG har tvättat alla kläder, hängt alla kläder, lagt in dem i garderoberna, JAG har gått ut med hunden/hundarna varje gång, JAG har städat huset och plockat varje dag, JAG har tagit ut soporna, JAG har plockat i och ur diskmaskinen. Och då ska jag tillägga att jag inte har fått använda högerarmen.

Är det konstigt att man blir less ibland!? Jag vet ju att jag inte är den enda på jorden med en karl av den här sorten, men ändå. Ibland måste man få gnälla av sig lite!

Nu låter det som att han inte gör något alls, men han är väldigt mycket med Alice (när jag lagar mat, är ute med hunden, hänger tvätt osv) och så har han burit in ved lite fler ggr än mig, lagat bilen osv... Wow.

Nej, jag behöver skingra tankarna lite nu. Idag var sista besöket hos sjukgymnasten. Det gick kanoners. Vilken skillnad att sätta nålarna nu mot för bara ett par veckor sedan. Kändes knappt inte alls. Inte konstigt att jag höll på att svimma första gången :D Nu har jag bara två dagar kvar på min sjukskrivning sen är det jobbdags! Det ska bli spännande att se hur det kommer gå :)

Nu ska jag slå på ett avsnitt av "Bron". Riktigt bra serie faktiskt, men inte lika läskigt som "Den som dräper"!

Godnatt!

Jag tänkte bara upplysa er om att bloggen kommer att stängas (läs låsas) för alla inom en snar framtid. Jag känner att jag har så himla mycket jag skulle vilja skriva om, men samtidigt känner jag mig så begränsad. Jag vill inte hålla inne på massor, utan det är meningen att bloggen ska hjälpa mig att gå vidare och släppa allt som jag har inom mig. Det gör den inte nu. Jag får sålla bort massvis med tankar, för att inte sätta mig själv i klistret.
Tanken att lägga ner bloggen helt har funnits många gånger, men samtidigt vill jag kunna gå tillbaka och läsa det som är NU, sen...

Kanske kommer den öppnas för er sen igen, när jag har fått skriva av mig lite, och kommit vidare!

Kärlek och kramar till ER!

Helgen är kommen och det känns för jäkla bra idag alltså! Kanske för att jag har en hel del roliga grejer på g!

Jag ska piffa upp mig i efm/kväll för efter sjukgymnasten i efm ska jag hem till M där vi ska ha lite tjejkväll. Kommer bli awesome!

Innan dess ska jag hinna med en promenad med alla hundar. Jag skulle kunna starta hunddagis faktiskt! Tycker så synd om alla stackars hundar som sitter ensamma hela dagarna. Det skär i hjärtat på mig när jag tänker på sånt! Att människor inte förstår bättre! Egoist-javisst! :(

Nu ska jag kasta på mig lite kläder och sen bege mig iväg till Ändbäcken!

Ha en härlig helg ♥

Oj, beställningen på jackan och tröjan gick undan. Fick lapp redan i förrgår att den kommit, men har inte hunnit hämta den förrän idag. Jackan satt som ett smäck! Dundersnygg! Tröjan är jag däremot besviken på. Jättetunn. Men den får stanna för den var så billig. Och den är söt! Får visa bild någon gång :)

Har vart riktigt effektiv både igår och idag. Tagit tag i massa samtal som jag skjutit på, vilket alltid är otroligt skönt efteråt! Och sen har jag kastat och sålt massa saker som jag inte vill ha kvar. Bland annat en vinterjacka. Vad kul det är när man får pengar för saker som man tänkt kasta. Hihi! 150:- hit och 150:- dit. En gammal (ful) vinterjacka blev en helt ny höst/vår-jacka istället. Sånt gillas!

Nu ska jag maila lönekontoret. Måste få reda på vad som är rätt och fel. Ingen verkar ha koll så hon är mitt sista hopp här!

KRAM till er!