Vilken dag det har vart. Vart kom den energin ifrån undrar jag?!
Det är iaf skönt när dagarna rullar på. Jag skulle utan problem kunna vara hemma på heltid utan att ha tråkigt. Det finns sååå mycket att göra!
Handen är ond nu (varför kan jag inte bara vila den för?!?!). Jag måste nog sluta använda den helt. Det bästa hade vart att bryta den för då Kan jag inte använda den. Nu hänger den ju där och är fullt funktionell, tills värken kommer tillbaka. Apropå armen så var jag på akupunkturen igår fm. Det gick ju lite sisådär, eller vad man ska säga!?
Allt gick bra och M satte alla nålar som sist, men sen, efter ett par minuter börjar det. Börjar svettas som en galning, nästan linnet blir blött! Jag blir snurrig och yr och klarar knappt av att sitta på stolen . M var snabbt framme och tog ur alla nålar och jag sjönk ner med huvudet mellan benen. Det var nära att jag svimmade, IGEN! Vad är det som händer eg? Har jag gått och blivit så fruktansvärt nålrädd utan att förstå det själv? Sist var det inte ens nålar inblandat. Sjukhusrädd utan att veta om det?
Nu blir jag ju såklart nervös över att samma sak ska ske även på fredag och det bättrar ju inte på oddsen för att det ska gå bra! Haha! Jag tycker faktiskt att det är mest pinsamt! Hoppas verkligen inte att det blir en repris! Jag skulle iaf få ligga ner under nästa behandling. Lika bra det! :)

Dem senaste dagarna har jag verkligen insett att lycka är inte att ha pengar. Människor runt omkring mig som Har pengar, strävar hela tiden efter mer. Det tycker jag ju självklart att man ska göra, men dem jag vet, lever på ett helt annat plan än vad jag gör just nu. Jag är verkligen SÅ lycklig med mitt liv som det är just IDAG! Det låter nästan som att jag försöker övertala någon, men så är det faktiskt inte. Jag har nog aldrig i hela mitt liv mått så bra psykiskt som jag gör just idag. Det behövs så himla lite för att den här känslan ska infinna sig nu. Dem där tunga, mörka dagarna har inte drabbat mig på flera veckor (kan det delvis ha med jobbet att göra månne?) och det är en befrielse. Det var såå länge sen!!!!

Lycka för mig är att få vara nära min fina familj. Både fysiskt och psykiskt.

Peter som jag älskar högt och som är min klippa! Vi har haft våra stormar, men lika mycket stormar vi haft, har vi passion och kärlek. Vi har ridit ut dem värsta tänkbara händelserna tillsammans och det har gjort banden mellan oss ännu starkare. Det är inte många som skulle klara av detta. Och det är inte alla som har gått igenom en sådan här sak!
Jag är stark, han är stark, men Vi är ännu starkare!
Nu har jag ju också fått lära mig att livets väg kan ändra sig fort. På ett par minuter. Men vi har iaf kämpat, det vet jag!
Utan Peter känner jag mig tom. Ingen att prata med och luta mig mot.
Det är med honom jag vill leva, och jag är så glad att han har valt mig som sin fästmö! Det är det här jag kallar kärlek!

Och lilla Alice, som har växt upp till en intelligent och alldeles underbar liten tös med mycket skin på näsan. Ingen som inte har barn kan ens föreställa sig kärleken till ens barn! Bara att tänka på henne nu, får mig att fälla tårar av lycka! Att just hon valde att komma till oss! Som vi väntat, längtat och kämpat!
Ett par timmar utan henne, och man saknar hennes prat, bus och skratt så enormt mycket!
Senaste månaden har hon utvecklats fantastiskt mycket, och trotsen är som bortblåst. Så mycket skratt som hon ger oss är helt makalöst! Och hennes skratt kan få vem som helst att smälta som smör. Lilla underbara unge! Du förlänger våra liv med många år!

Går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar min familj!

Just nu är livet lätt att leva... Härlig känsla!

Ta vara på tiden tillsammans med er/a älskling/ar!

Godnatt ni fina!