Jag har inte haft ångest sedan jag jobbade i tisdags men den slog till alldeles nyss. Jag zappade mellan olika kanaler i väntan på LD och hamnade på 7:an där dem visar "Inte utan min dotter". Har ni sett den? Om inte, gör det! Det är en gammal film, från 1991, men den är såå himla bra. Hemsk, men tänkvärd! Jag minns den så väl!

Det som jag antar utlöste ångesten var tanken på att förlora A. Att inte få leva mitt liv med henne. Hemska tanke! Kärleken till sitt barn är något alldeles speciellt. Hennes lilla hand i min, och hjärtat svämmar över. Inget annat betyder något. Lilla älskade flicka!