Har lyssnat på ett repotage om en tjej som inte alls sitter i samma sits som mig, men som också blev övergiven och lämnad under graviditeten. Hemskt men hennes sista ord var "Jag är mycket starkare nu". Det fick mig att hoppas.

Fick veta att jag fortfarande är i chocktillstånd. För att överleva måste jag vara det. Man stänger ute allt annat, försöker ta en dag i taget, och det är ju precis det jag gör.
Allt det fysiska som är så viktigt försöker jag kämpa med. Äta mat, orka duscha o ta hand om mig själv. Orka överleva helt enkelt. Mycket lättare sagt än gjort...

Hade en mycket trevlig kväll igår. Guld värt! <3

Idag ska jag ut på galej. Hejsvejs