Lusten har kommit åter. Jag vet inte riktigt när, eller varför, men jag känner att det finns massor jag vill göra.
Pyssla, fixa och trixa. Idèerna är många och jag kan sitta och planera i evigheter. Det är ett tecken på att jag börjar vända och är på väg åt rätt håll. Så. jäkla. skönt. Ni anar inte. Livet känns inte svart längre. Jag är tillbaka i min kropp igen, och oj vad jag har saknat mig själv! Jag minns inte vilken siffra jag hade för tre månader sedan, men minst +10. Idag låg jag på 13, vilket är en stor förbättring (tack medicinen!) Men visst finns det saker som jag grubblar på ofta..

1. Jag måste byta sysselsättning. Tanken på mitt jobb ger mig ångest. Riktig ångest. Jag drömmer mardrömmar om det. Det sägs att mardrömmar är bra. Döden är bra. Jag drömmer om döden och blod varje natt. Det är tecken på att det är en förändring på g. Kan det vara så bra? I så fall gillar jag döden. Trots att jag tycker döden är läskig. Men jag måste sätta upp ett mål. Eller flera. Komma på vad jag vill göra. Vad brinner jag för?

2. Hitta ett intresse. Eller ta upp ett gammalt intresse. Längtar verkligen efter att få åka till stallet. Det har ju blivit en vana att åka varje söndag, men nu är terminen slut. Saknar det redan. Vill stå och lukta på en häst. Borsta den blank. Kanske rida en sväng. Mocka. Till och med att mocka saknar jag. Kommer jag ihåg hur man gör? Tanken på en egen häst har till och med slagit mig. Men nej, inte ännu. Det får bli längre fram. Men jag saknar verkligen hästlivet!

3. Bättra på min självkänsla. Bli bättre på att visa mina känslor. Att tala om vad jag tycker och tänker. Jag är livrädd för att ha åsikter. Och så konflikträdd. Törs inte starta en svår (?) konversation, för det slutar med att jag blir överkörd eller utskrattad. Det har hänt. Jag har extremt mycket åsikter, men jag talar sällan om dem. Tänker ofta på vad som är "rätt" eller "smartast" att svara istället för att bara uttrycka vad jag verkligen känner. Jag är 99% av gångerna tyst, eller håller med. Vill inte bli dumförklarad. Det känns som att allt som jag tycker och tänker är så olikt alla andras. Och därmed fel. Jag= misslyckad. Inte ens med mina nära och kära törs jag säga vad jag vill/tycker. Jag tänker att "om jag säger så, kanske dem tycker att jag är en idiot, och inte vill vara med mig mer." Så. sjukt. Det är ju inte så att jag tvingar dem att träffa mig. Det är sällan jag som ringer och tjatar till mig en date. Orkar inte. Det måste betyda att DEM faktiskt vill träffa mig. Är nog helt enkelt bara rädd för att inte bli omtyckt. (Men förnuftet säger ju att man inte kan bli omtyckt av alla, men man kan respektera varandras åsikter)

4. Jag måste sluta jämföra mig med andra. Jag är jag, och jag duger. (Eller?) Alltid dessa tvivel. Varför tvivlar jag på mig själv hela tiden? För att jag är sjukskriven? För att jag inte har någon utbildning att luta mig tillbaka på? För att jag inte är lika kreativ och har "lika många järn i elden" som mina vänner och bekanta? För att jag inte tycker att jag själv är tillräckligt intelligent för mina stackars medmänniskor?


Nog för ikväll... Godnatt!

Hur gör man för att känna sig stolt över sig själv?

Varför känner jag mig misslyckad?

Sitter här hemma med frukostbrickan på bordet. Vrålhungrig. Kvällsmedicinen har fått upp aptiten kopiöst. Kan äta tills jag kräks, fast jag kräks inte. Vill bara ha mer, och mer, och mer. Medicinen är alltså både bra och dålig!
Om en stund ska jag iväg på möte. Första mötet till och med. Ska bli spännande! När hon ringde igår kände jag bara "Neeej!" men det kan nog bli bra det här. Jag tror faktiskt det, från hjärtat! Hon är professionell och jag behöver ventilera och få massa tips!

I natt sov min lillälskling bredvid mig. Hon var alldeles förkrossad igår innan läggdags. Helt plötsligt började hon gråta krokodiltårar och hulka fram "Jag längtar efter min pappa. Jag tycker om min pappa". Hon var verkligen såååå ledsen men jag fick trösta och det gick snart över. Lockade med ett telefonsamtal till P, men Alice har telefonskräck (precis som sina föräldrar) så hon vägrade prata! Haha! Skrutten! Vi läste en bok och sen somnade vi. Så himla skönt. Kan ligga och lukta på henne i evigheter. Så fin och så oskuldsfull. Man kan krama ihjäl den lilla kroppen! Nästan :)

Nej dags att lägga på en rem nu!

Bästa låten just nu!

Mycket minnen!

Dessa kan få flytta hem till mig. Älskar dem som det är snörning på! Och visst blir man glad när det är blommor på?! :)

Nu ska jag skutta in i duschen.
Ikväll väntar "sommarfest" på dagis. Eller? Ja, allt beror på vädret. Om det regnar så ställs det in... Det återstår att se helt enkelt! Kanske skulle man baka något gott till fikat?! :)

Här kommer en bildbomb från vår Turkiet-vistelse! :)




Olle skulle självklart följa med till Turkiet. Här är vi på Arlanda och ska strax gå på planet :)



Finaste Zarah ser förväntansfull ut :)



Utsikten från hotellrummet. Självklart på 3:e våningen. Perfekt när man har barnvagn att släpa på ;)
Men vackert var det!



Promenad från stranden till hotellet. Väldigt vackert område. Alice är alltid först :)



På väg in till Side hittade vi Turkiska Ullared. Tydligen finns det ett flertal Ullared i Side. Kul :)



På vägen in till Side. Mycket historia här!



Inne i Side. Mysiga små gränder.. Så charmigt!



Alice är på g efter några sjuk-dagar :)



Så vackert!



Pizza på mysig restaurang väntar. Fina Zarah!



Fint promenadstråk i Side



Paus i solen



Inte så barnvänligt promenadområde, men SÅ vackert!



Börjar närma oss stranden i Side. Zarah spanar :)



Alice spanar också in stranden, från vagnen. Fortfarande lite trött och hängig efter sjukdomarna



Restaurangbesök!



Frukost-time! "Kan själv!"



Äpplejuice-drink till sötnöten. Poolhäng! (Zarah, vart har du gjort av ditt huvud??? ;))



Finaste tjejerna badar i poolen!



Killarna underhöll oss med dans!



Inväntar middagen på restaurangen!



Middagsdags på hotellet. Zarah har fått färg... iaf på den övre delen av kroppen ;)

En DEL av dessertbordet



Helt otroligt vilka kreationer. Melonerna var helt fantastiskt fina!



Alice vet hur man posar för kameran :)


Sista bilden i Turkiet. Dags för hemfärd!

En Marabou chokladkaka om dagen, är bra för magen!

Typ...

När jag var liten älskade jag att läsa böcker. Samma sak i tonåren. Jag kunde sluka dem på ett par dagar.
Samma sak när jag var gravid. Jag lånade böcker och tidningar på biblioteket och läste allt som jag kon åt, men sedan dess har jag inte haft orken och lusten. Nu kom den tillbaka i samband med resan. Det gäller ju att hitta böcker som man tycker är bra, och för mig är det inte särskilt svårt.
Nu håller jag på och tar mig an Viveca Stens alla böcker, som för övrigt är superbra enligt mig :)
Jag tar till mig böckerna enormt och när dem är slut känns det som att mina bästa vänner försvinner från mig. Tråkigt men sant. Jag försvinner in i en annan värld liksom. Spännande och innehållsrik till skillnad från mitt tråkiga vardagsliv :)

Kram!

Undrar om man kanske skulle slå klackarna i taket på fredag?
Det skulle vara kul som tusan att träffa lite gamla godingar, och att fira världens bästa Malin som efter 4 års glidande är färdig sjuksköterska! Ja, det tål att funderas på! Lite sol på det vore trevligt också!

Kram till er!