Gick på upptäcksfärd vid lunch. Hittade det jag letade efter, såklart. Jag började kräkas. Fattar inte hur jag kan bli så chockad? Jag borde ju vara van vid det här laget. Jag VISSTE ju innerst inne att det var på det här viset. Ändå så står jag här och mår lika dåligt som förut. När jag äntligen hade börjat känna att det är "okej" att leva såhär så sparkar han undan fötterna på mig. Jag hatar det han gör mot oss. Och jag hatar ännu mer det han gör mot sig själv. Helvetesjävlafittsjukdom!

Jag ska snart åka in till stan igen och väcka P. Han fick sova i stan idag eftersom vi bara har en bil o han hann aldrig hämta hojen igår kväll :S Jag vill inte vara bil-lös. Fick i uppdrag att åka till Forssjö o mata Simba o firrarna. Jag var efterlängtad kan jag säga. Simba kom rusandes till dörren :)

Nu har jag fått känna på hur det är att ha barn på riktigt. Igår kväll skrek Alice konstant i flera timmar efter att vi kommit hem. Jag försökte med ALLT, hon gallskrek så hon knappt fick luft. Fy faaan va dåligt jag mådde! Till slut somnade hon bredvid mig i sängen, utmattad. Men hon sover inte alls lika bra som förut. Hon är väldigt lättväckt. Undra va det kan vara?
Någon utvecklingsfas kanske? Tåls att funderas på.
Nu sover hon iaf i vagnen. Jag har hunnit klippa gräset. Mys!! Men det var väl första o sista gången det här året kan jag tro. Det är nog förresten bara blonda flickor som klipper gräset mitt på dagen när det är som varmast! Right Z?! ;)

Åter till arbetet. Puss