Sov inte en blund i natt. Va näst intill hemskt. Målade upp olika bilder i huvudet som gjorde att allt ballade ur totalt.
Har haft sammandragningar titt som tätt, vilket såklart beror på min oro och mitt välmående (eller inte välmående?).
När jag till slut (för ungefär en timma sen) hade bestämt mig för att INTE åka, blev kroppen lugn å magen har mjuknat.

Även om Jag är sjuk o skulle behöva gå på behandling nu, så känner jag att det är helt fel tid i mitt liv för att göra det. Jag måste koncentrera mig på annat för tillfället. Fast hela tiden tänker jag att det är någon dålig undanflykt?
Jag vet faktiskt inte. Hjärnan blir ganska så söndermald när man lever ett sånt här liv, så det är svårt att tänka "normalt", eller iaf att tänka så som man gjorde tidigare i livet. Komplicerat att förklara?!
Jag ska iaf göra så gott jag kan, på hemmaplan. Kanske söka upp mötena till en början..
Tror faktiskt det hjälper jättemycket att läsa och höra hur andra har det. Vi är så himla lika trots att det skiljer så mycket från fall till fall.

Jag fattar inte hur det kunde bli såhär?! Usch!
Jag måste lära mig att det är en sjukdom och inget man väljer, även om jag vill tro det.



Förresten, 5/3 är det dags för 3D/4D ultraljud på Crocus. Ska bli såååå himla spännande! Men det kanske jag sagt?
Har som sagt var ingen koll på nått nu för tiden.

Bebis skriker efter man så det är dags att göda sig själv. Puss så länge!