Jaha, nu var man ensam då. Hemskt hemskt hemskt!
Jag borde iofs ha vant mig, men nu känns det mer på riktigt ensamt. Nu VET jag ju att han inte kommer hem, på ett bra tag. Samtidigt som det känns förfärligt så vet jag att det är det bästa, såklart. Nu ska han bli frisk.
Helt ensam är jag ju inte heller. Har ju mini i magen, hundarna, familjen o några vänner, så jag ska nog överleva trots allt :)

Det är tomt i huvudet idag. Skrivkramp. Tror jag har feber. Hela huvudet bultar, och så bultar o rumlar det i magen heeeela tiden. Men magrumlet är det ju såklart bara mysigt att känna! Älskar verkligen den där lilla krabaten som ligger där inne. Kan sitta i flera timmar o känna på alla buffar! H*n är väääldigt livlig å pigg. Så fort jag sätter mig eller lägger mig så är h*n igång. Hur ska det sluta? :D
Den här veckan ska jag boka tid hos Dr Selbing i Linköping.  Ska bli så himla roligt! Förhoppningsvis blir det om 5-6 veckor. Det känns bra att ha små delmål o småsaker att se fram emot när allt är upp o ner...