Alice har ju vart världens snällaste bebis ända från dag 1. Alla säger att jag är bortskämd. Senaste veckan har jag dock fått känna på hur många andra småbarnsföräldrar har det. Har haft en gnällig o klängig bebis. Hon har haft en jobbig period mellan midnatt o 02 som inte alls har vart rolig. Inte extrem men liiite jobbig.
Jag har försökt ha lite kvällrutiner så hon ska kunna varva ner osv. Bad vid 20-21, sen äta o slappa sen är det natten. Går alldeles utmärkt men om jag lägger Alice så tidigt, så vaknar hon ännu tidigare (vilket inte jag gillar). Därför försöker jag byta blöja o mata henne senare, runt midnatt, då sover hon till 9 vilket passar mig bättre ;)

Så dom senaste dagarna har hon somnat strax innan 00, och vaknat vid 9. Duktiga lilla flicka! Har inte hört ett ljud från henne på hela natten. Va tvungen att känna å klämma på henne o se om hon levde framåt småtimmarna! Haha. Hönsmamma som man är :)

På tisdag blir hon 7! veckor. Usch vad tiden går fort :S
Hon vänder sig från rygg till mage och tvärt om. Hon sparkar massor. Igår när hon låg på skötbordet tog hon spjärn med fötterna mot den nedre kanten, o sköt sig upp säkert 5 cm. Såg rätt skoj ut! Svårt att ligga still!
Hon skrattar och nu har hon börjat prata med mig också. Jollrar för fullt. Ser ut som hon vill berätta massor för mig. Undra vad? :)
Hon har fått jättebra nackmuskler på bara en vecka. Nu kan hon hålla upp huvudet jättelänge utan stöd. Lite vingligt är det stundvid men det blir bättre o bättre för varje dag...

Helt otroligt vad fort det går. Även fast jag njuter hela tiden av varje sekund med henne så vill jag bara att tiden ska stanna upp. Jag hinner inte med ändå! :S

På återseende!