Är faktiskt inte alls nöjd med tillvaron öht just nu. Förutom bebis-livet, men det går ju inte annat än att le när hela magen studsar runt. H*n börjar få in rejäla sparkar, men som tur är så håller dom sig på sidorna och är än så länge inte så nära revben o det. Tack o lov. Iofs så brukar h*n lyckas trycka på kissblåsan titt som tätt (oftast när jag Inte är i närheten av en toalett) men det kan jag stå ut med :)
Kan inte fatta att det är så himla mysigt. Eller jo jag fattar, men det känns som alla andra bara viftar bort det. Det är ju det största som händer i livet, men människor runt omkring verkar bara tycka att det är jobbigt med barn?! Jag får en känsla av att dom tänker "hon vet inte hur jobbigt det är/kommer bli. Fast det är väl det som är skillnaden mellan mig o en del andra. Jag har aldrig någonsin tänkt att jag ska "skaffa" barn. Barn är något man FÅR, inget man skaffar. Alla tar så mycket för givet, o då menar jag inte bara barnalstrandet utan allt i livet. Tragiskt. Njut av dagen o av det du har!

Min Bm frågade vad jag gör för att förbereda mig inför ankomsten. Det var inte så svårt att svara på den frågan kände jag- JAG NJUTER! Det är ju det bästa som hänt mig!!! Det är svårt att sätta ord på kärleken till någon som man inte ens har träffat, men den är stark, så stark!
Nu är det bara en vecka kvar tills vi får se lilla pyret! Åh vad jag längtar!

Önskar att solen kunde titta fram lite längre stunder. Min kropp behöver det. Sitta ute på altanen o ta en fika. Nu är det inte länge kvar...

Ska återvända till sovrummet. Är lite piggare idag men hostan är överjävlig.
Kränkt o sänkt, det är jag det.
Hej svejs!