Det här var lätt den mest pinsamma o hemska kväll den här månaden. Fy fan vad jag har gjort bort mig. Det knackade på dörren och jag kunde inte annat än att släppa in honom. Men gubben vägrade gå härifrån. Stod o pratade i över en timma. Nu ser mina fötter ut som två badbollar. Högläge!

Alla i hela Forssjö vet om att _han_ har stora drogproblem. Allt vet om vad han pysslar med. Alla ser allt, även om han inte tror det. Det är pinsamt att han inte fattar att alla ser, hör och vet. Grannarna är arga osv osv.
Snacka om att hjärncellerna är helt försvunna. Sönderknarkad. Och han ser ut som ett spöke.
Hur kunde det gå så illa?

Jag tänker _INTE_ ringa honom när det sätter igång. Det är ett som är säkert. Det stödet som jag behöver under FL, kan han inte bidra med öht. Tack gode gud för att jag kom på det nu, och inte senare när allt kunde vart förstört.
Min förlossning ska bli en fin upplevelse- jag ska INTE ha nån som står påverkad bredvid mig. NEJ FY FAN!

Han äcklar mig verkligen..

Nu ska jag göra annat! Ciao