Idag har jag vart på jobbet... Såååå himla mysigt men AJ vad dom klev på mina ömma tår. Rätt som det var satt jag där och kunde inte få stopp på tårarna. Som sagt, jag är verkligen labil nu, på alla sätt och vis.
Verkligheten börjar komma ikapp mig. Jag är tröttare än tröttast. Har tagit ut mig alldeles för mycket sedan Alice kom till världen. Psykisk stress tror jag man kan kalla det bl.a. Måste få rätsida på detta genast. Det är bara jag som kan få mig själv att må bra.

Förresten... vet inte om jag ska skratta eller gråta?
Min bil har sedan ett par veckor vobblat någon så in i norden. Jag har undrat vad det har vart. Första tanken är såklart PUNKA. Nej då.. Har tittat och inte har jag sett något punka. Pratade med Peter och han körde bilen i helgen. Man höll på och vibrera sönder i sidled. Vi kom fram till att det måste iaf vara något fel på däcken.

I måndags kom Peter hit efter jobbet. Han parkerade bakom min bil och upptäckte att det VAR punka på ena bakdäcket. Inte undra på att det vobblat i flera veckor. Hahaaa! Jag har nämligen lågprofilsdäck så det är näst intill omöjligt att se! Nu har jag iaf nya allround-däck på bilen. Känns som jag fått en helt ny bil :)

Nu- mat!