Första skolveckan är över. Jag fick bra betyg på första uppgiften. Det kändes jäkligt skönt. Känner mig rätt så ringrostig. Det var ju ett par år sen man satt i skolbänken. Dessutom är det svårt att hitta en plugg-lucka nu när man har Alice. Hon är fortfarande väldigt krävande. Inget som är överdrivet jobbigt, men det krävs att någon av oss är med henne den största delen av tiden. Hon vill inte gärna vara ensam. Så det blir till att plugga natte-tid, vilket resulterar i en väldigt trött Mysan på dagarna. Men jag har världens bästa sambo som ställer upp mycket nu. Igår fick jag sovmorgon (sovmiddag?) till 13!!! Helt galet. Men det var grymt skönt och välbehövligt. Alice vaknar 2-4 ggr /natt nu. Vet inte vad det är som sker, men det går säkert över snart... :)

Det händer så otroligt mycket i hennes utveckling. I veckan tog hon sina allra första steg all by herself. Är det normalt att göra det vid 8 månaders ålder? Jag tycker det känns helt galet. Kanske har mamma rätt i sin teori? Hope not! Iofs så dröjer det nog innan hon går helt själv, men det är verkligen inte långt borta nu. HUH! Ångest!!!
Men samtidigt hur underbart som helst!!! Varje dag med henne är en gåva! Jag är så glad att vi till slut fick chansen att bli föräldrar till Alice!!! Jag undrar vad vi pysslade med innan? TRÅKLIV!

Jag skulle behöva åka till Ikea och inhandla lite små nödvändigheter. Det finns ju inte bara onödiga grejer där tyvärr. Dock så är jag utan en fungerande bil nu och ett bra tag framöver, så jag får väl fortsätta drömma vidare *snyft*

Så här glad blir Alice när man tittar in i hennes rum på morgonen!
Skapligt efterlängtad efter några timmars sömn. Kan man bli annat än lycklig i hela kroppen av den sötbiten!?