Det är så mycket konstiga känslor nu för tiden. Till exempel när jag kommer hem, eller in efter att ha vart ute... Då kommer Alice gåendes!!! Jag var ju nyss gravid, och nu kommer hon tassandes på sina urgulliga små fossingar! Hur underbart och hemskt är inte det, på samma gång?
Jag ÄLSKAR att se henne utvecklas, men jag önskar SÅ att jag kunde stanna tiden. Jag kommer ha världens separationsångest den dagen jag ska lämna henne på dagis. VILL INTE!! :( Men det finns nog ingen annan lösning. Varför har inte K-holms kommun's invånare chansen att få vårdnadsbidraget? Hade vart perfekt!

Jaja, inte mycket att gnälla över. Det är som det är och idag visar sig solen igen och jag har mina måsten att ta tag i! Jippie! :S