Här ligger jag i sängen och kan inte sova. Alice gör mig sällskap och Gud vad jag älskar det! Jag sover ju nästan alltid själv annars iom att P jobbar natt. Helgerna sover vi ihop OM P kan sova. Det är jobbigt att ställa om dygnet.

Iaf.. Alice har tagit ett stooort steg i utvecklingen dem senaste månaderna och nu verkligen älskar jag att umgås med henne. Missförstå mig rätt. Jag har alltid älskat att vara med henne men nu förstår hon nästan allt, hon frågar saker hela tiden och lär sig så snabbt. Hon är så rolig att vara med.
Hon är min bästa vän, och jag hoppas att det förblir så. Vi har så kul ihop och hon är den enda som får mig att skratta med hela hjärtat. Jag kan skratta med andra människor, men nästan aldrig känns det på riktigt. Det är svårt att förklara men mycket har nog att göra med min depression. Jag antar att det blir bättre..?!
Tänkte på sjukdomen förut. Jag som grät väldigt mycket förut har, efter ett par dagar med medicin, inte gråtit en enda gång. Woho! Känns underbart skönt. Jag har landat lite i mig själv. Det märks att känslorna har planat ut lite och är lite jämnare. Så grymt skönt! Jag börjar inse nu hur dåligt jag egentligen mått i alla år. Svårt att förklara för någon som inte har levt mitt liv. Denna ständiga rädsla, oro. Den finns kvar men nu ska jag övervinna den.

Jag är sjukligt trött och har en hel del andra biverkningar, men jag ska hålla ut ett tag till!

Nu ska jag försöka slumra! Godnatt