Buhu! Vilken dag! Fick en lång sovmorgon idag. Sömntabletterna gjorde verkligen sitt igår. Jag stapplade in till sängen igår och hann knappt lägga mig i sängen innan jag sov. My god! Ögonen snurra runt i skallen på mig. Läskigt och bekvämt på samma gång. Ingen ångest.
10.30 vaknade jag (2 uppvak under natten!) och då sov Alice fortfarande. Hon måste vart jättetrött efter gårdagens dagis + badhus :) P var däremot vaken.
Vid lunch tvingade jag med min ledsna lillebror till Nkpg. Jag har lite panik över den där galan som är på fredag. Behövde göra ett klänning-inköp. Jag hittade en, men vet faktiskt inte om jag är nöjd. Får se hur det slutar. Jag har en bild i huvudet hur jag skulle vilja se ut, men vet inte om det går. Man ser ju inte ut som skyltdockorna precis ;)

Fick iaf lite kvalitetstid med en storebror och så lillebror. Mysigt som tusan! Vi träffas så sällan :( Dock så är lillebror väldigt ledsen nu och vi försökte trösta så gott det går men det är svårt. Vill vara ärlig, men vill inte såra honom. Svårt det där :S

Kvällen tog en oväntad vändning. Hade lovat mig själv att "ta det lugnt" tills jag har lite mer att stå på. Lite mer fakta i vissa ämnen. Men det var svårt ikväll och jag råkade säga saker som jag skulle väntat med. Samtidigt som jag ångrar mig så gör jag det inte. Försöker intala mig själv att det var rätt av mig. Min bror sa till mig förut idag "vänta inte för länge, för då är du på en helt annan nivå och det är för sent". Vem har egentligen rätt? Önskar ibland att man kunde få svaren serverade innan man var tvungen att göra valet.

Ja, jag har ännu en gång konstaterat att livet fortfarande är grymt orättvist!


Apropå något annat...
Jag ska berätta om en dröm jag har. En dröm som jag tänker på allt oftare, och just nu extra mycket på eftersom det står om det i alla tidningar- adoption. Carola har adopterat en liten flicka från Afrika. Lilla Zoe!
Jag är så avundsjuk!!!! Jag drömmer om att någon gång få adoptera ett barn från ett annat land. Jag har drömt om det sen jag var liten, och ju äldre jag blir desto mer vill jag det. Så vackert och fantastiskt att få ge ett liv till någon liten människa som inte har några föräldrar! Att få överösa den med kärlek och omtanke, tänk vilken gåva! Det är så fint och tårarna är väldigt nära av bara tanken.
Läs Carolas blogg, och när ni ändå surfar runt så måste ni klicka er in på Magdalena Graafs blogg och läsa om hennes resa i Filippinerna. Fyyy vad det är hemskt! Barn som bor på kyrkogårdar och soptippar. Bara tanken får mig att vilja ta hem alla till mig och rå om dem.
Jag är väldigt naiv och tror att alla har det rätt så bra, men verkligheten är ju totala motsatsen :(

Nu ska jag ta min tablett, borsta tänderna och lägga mig i sängen. Är ensam ikväll och det är som vanligt bara skit på tvn! Varför är det så på helgerna?

Godnatt!