Det tidigare inlägget gick inte att publicera för några dagar sedan så jag gjorde det nu. Blogg-appen är inget vidare!

Dagen idag har verkligen innehållit alla slags känslor man kan ha. Sjukligt nervös, ångesattacker om vartannat, rädsla, skratt, mycket tårar, lättnad, lugn.

Doktorn hade mycket att säga. Jag missade ju såklart att berätta en hel del, men har en telefontid med honom om 10-14 dagar så jag ska skriva ner mina frågor och ta upp det då. Det är otroligt jobbigt med minnesstörningar.

Iaf så konstaterade han att jag har en "djupare depression". Det tar "oftast" 6-12 månader innan man är bättre Men med hjälp av medicin och en psykoterapeut kan det bli bättre fortare. Det hoppas jag på. Han skulle skicka remiss snarast så jag får ett samtal inom en månad. Medicinen börjar göra skillnad om ca 2 veckor. Innan dess är det mest biverkningar. Hoppas verkligen att det blir en mild variant för min del.. Vill bara bli bra NU!
Jag är ju helt emot mediciner men dr förklarade hur det fungerar och jag är villig att ge det en chans OM det kan få mig att må bra!
Sjukskrivning avsade jag mig ifrån. Vill inte gå hemma mer och det ÄR bra att komma ut och träffa andra människor.
Nu längtar jag efter att bli frisk. Jag ÄR sjuk och jag måste tillåta mig att vara det. Jag tycker dock att det är pinsamt. Jag som alltid vart så stark är plötsligt så svag. Men vad gör det egentligen?!
Jag var iaf stark nog att söka hjälp och nu finns det bara en väg... Framåt!

All kärlek till er som bryr er om mig! Det är vid sådana här dippar som man märker vilka som är ens vänner och som bryr sig.

KRAM