Jag sitter och väntar på att Alice ska vakna. Hon ligger bredvid mig i soffan och sover. Jag har passat på att maila facket, när jag ändå kom ihåg. Har haft en riktig piss(jobb)vecka, och så har det vart tusen andra saker att komma ihåg när jag kommit hem. Har sålt massa saker, nära o kära flyttar/kommer på besök/behöver hjälp osv osv. Jag har knappt suttit ned något alls måndag-torsdag. Igår hann jag däremot med en spontan-date med M. Alltid lika trevligt!
Apropå facket. Jag pratade med min chef ang att gå ned i arbetstid (enligt föräldraledighetslagen har jag rätt till det) men hon gjorde klart för mig att det är HON som bestämmer arbetstiderna, och då sket det sig ju för mig. Det hjälper mig/oss inte alls att jag slutar två timmar tidigare på dagarna, då Alice äter lunch/sover den tiden jag skulle sluta. Jag ville ju gå ned i arbetstid för Alice skull såklart. Så typiskt.
Attityden har känts ganska off efter detta om man säger så. Känner verkligen ångest över framtiden. Off off off!

Samtidigt som jag vill vara kvar hos många av mina urgulliga kunder, vill jag inte alls vara kvar på MT. Så kanske man inte får säga, men det är så jag känner. Jag vill gå vidare! Hur svårt kan det vara?

Jag ska försöka få tag på en kopiator och kopiera lite intyg osv, och sen ska jag komplettera två ansökningar till utbildning. Nu får det vara nog. Tänker inte bli utnyttjad mer.

Nehe, dags för lite lunch, sen mot stan. Alfons är utan mat, och detsamma gäller oss! Ekar i kylen och jag har inte ens hunnit handla i veckan. Katastrof!

Ha en underbar helg!