I morse vaknade jag med migrän. Hemskt, men det var bara att pallra sig upp. Vid 10-snåret kom en tjej och hälsade på hundarna.
Väldigt trevlig och lättsam och som jag trodde så föll hon pladask för min lilla herre (och han för henne). Men vi bestämde att hon skulle se hur Cessie fungerar i familjen först, och sedan ta Alfons. Ett tag tänkte hon att hon ville ha båda ;) På lördag ska jag iväg och lämna henne... Ska bli spännande! :)

Har googlat lite på dåligt minne. Äntligen kom jag ihåg det. Haha, det låter ju helt sjukt. Har tänkt på det många gånger, men alltid glömt.
Det kanske inte låter så allvarligt för utomståeende, men jag lider ofta själv av det. Speciellt när jag jobbar. Jag minns ofta inte vad jag har sagt, och till vem. Om jag ska göra en beställning så får jag hjälp, men efter 30 minuter har jag glömt hur man ska göra och vad man ska skriva. Även fast jag gjort det 100 ggr tidigare, själv. Men det värsta är ute hos kunderna. Man lovar saker och glömmer så fort man vänder ryggen till.

Jag kommer ihåg väldigt lite från min barndom. Om någon påminner mig kan jag komma ihåg lite, men inte detaljer. Känns hemskt att inte minnas sitt eget liv...

Dessutom tappar jag ofta bort mig i meningar. Jag tänker ut vad jag ska säga, men när jag berättat hälften så har jag glömt slutet. Skapligt pinsamt när man träffar nya människor. Peter är så van vid mig nu, men det händer nog minst en gång i veckan, att han påpekar att jag har så sjukt dåligt minne! Ibland kan han bli riktigt irriterad och sur, men jag kan ju inte rå för det! ;( *sorry darl*

Det första man ser när man googlar är ju såklart Alzheimerz eller en hjärntumör. Det utesluter jag direkt. Risken att jag skulle ha det är väääldigt liten.
Sen står det mest om långvarig stress, överdriven alkoholkonsumtion osv...

Jag tycker inte det är något som stämmer in på mig. Okej att jag har mått dåligt psykiskt, under en längre tid (ett par år) och att minnet har blivit väldigt mycket försämrat under den tiden. Men nu mår jag ju mycket, mycket bättre. Borde jag i så fall inte läka ihop nu och få tillbaka mitt minne?

Jag har ju egentligen aldrig känt någon "stress". Jag har ju mest bara vart inne i en djup depression, men jag har tagit mig ur den på egen hand och mår idag, bättre än jag gjort på länge. Kanske borde jag inte tänka mer på detta. Det kanske snart blir bra! Ja, jag hoppas på det :)


Oj, det här blev alldeles för långt. Tur att ni inte är så många som läser ;)