Vad tokigt det blir med dagarna, när man är hemma så här. Och eftersom P's schema har vart lite hattigt dem senaste två veckorna så har det blivit ännu tokigare. Men men, så kan det vara. Snart är det antagligen som vanligt igen med jobb och vardagen.

Handen och armen känns kanonbra just nu. I morse var det värre. Det är alltid värst på förmiddagen. Jag undrar varför?
Akupunkturen var som sagt ingen höjdare. Det var väldigt tårfyllda ögon när hon satte nålarna. Undra om jag inte blir mer och mer nålrädd med tiden? Tanken på att ev behöva sticka mig själv igen får mig att kallsvettas. Neej tack. Och den där kortisonsprutan in i armen som Dr pratade om kommer aldrig på fråga! Huvvaligen!

På eftermiddagarna så känns det väldigt underligt. Vad gör jag hemma, liksom?! Jag mår ju som vanligt då och eftersom jag är tejpad igen så avlastas ju mitt muskelfäste och det hjälper verkligen! Skönt på ett sätt, men som sagt, konstigt att vara hemma när man mår bra ganska mycket av tiden. Däremot så avrådde Dr mig från att börja jobba för tidigt. Bättre att låta det läka ut, så jag litar på honom.

Nu är det snart heeelg. MYS! Alice har tjatat om att "åka till den lilla hästen". Vi var ju på Trolldal i lördags och hon fick prova att rida. Sist hon var med till stallet (mammas) så var hon så kaxig innan, men när vi kom dit så var hon livrädd. Så jag visste inte om hon skulle tordas rida i lördags. Men hon har ärvt mammas intresse! Hon ville INTE kliva av "den lilla hästen". Så sjukt söt! Hon travade till och med och jag behövde inte ens hålla i henne. Så himla duktig! *stolt mamma*
Så nu har jag lovat att hon ska få fortsätta rida. Ev åker vi ut till T & R igen och rider lite där också! Sötnöten! :)

Hittade förresten en ridhjälm på Sandbäcksgården igår, för 30:- men jag visste inte vad Alice behövde för storlek så jag hoppade den. Annars hade ju det var en perfekt julklapp :)

Snart ska hon väl ha en sån här också! :)

Dags att åka och hämta hem stjärnan! Saknar ihjäl mig efter henne! ♥