Finns så sanslöst mycket känslor i min kropp just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ena stunden gråter jag floder, för vad vet jag inte. För allt och inget. Andra stunden är jag lyckligast i världen. Är det det här som kallas utbränd?
Har panikångest-attacker varje kväll numer. Hjärtklappning och ett tryck över bröstet. Jag tror inte att det är bra att gå med, så nu blir jag mer och mer peppad att verkligen söka hjälp.
Fast jag skäms. Skäms för att jag är så svag. Jag borde verkligen orka. Det finns människor som har det tusen gånger jobbigare än mig. Jag borde må bra nu. Det var flera år sedan jag mådde som sämst, men det är nu kroppen börjar göra uppror på riktigt.

Jag hör aldrig av mig till mina vänner. Det finns flera skäl. Inget jag vill ta upp här. Jag har alltid vart bra på att fly. Det är det jag gör nu. Jag stänger in mig och umgås bara med dem som jag måste umgås med. Familjen och arbetskollegor. Ännu ett tecken på utbrändhet/depression.

Har sedan ett par månader fått problem med ljud. Jag har blivit så extremt ljudkänslig! Flera ljud samtidigt får mitt huvud och mitt humör att gå i tusen bitar. Det är så sanslöst jobbigt. Och svårt att förklara för någon som inte förstår.

Jag ska försöka bli bättre på att skriva av mig. Jag vet att jag behöver det.

Nu ska jag fly igen. Allt är en dimma.

Ta hand om er!